Framtidens lärande 6 maj – Martin Tallvid var dagens höjdpunkt

Igår kunde jag besöka Datorn i utbildningens årliga konferens, Framtidens lärande. Mitt jobb var att hoppa in för Kristina Alexanderson och hålla ett par korta föreläsningar om den öppna lärresursen Webbstjärnan som ett vinnande koncept. Mellan föreläsningarna hade jag förstås tid att kika runt lite. Efter ett tag insåg jag att halva Sollentuna var där. Kommunen var nämligen nominerad till det fina priset Guldtrappan och därmed någon slags partner till konferensen. Och man hade verkligen laddat med mängder av dragningar med både lärare och rektorer.

Dagens höjdpunkt var ändå Martin Tallvids föreläsning. Martin är gymnasielärare och han var under 8 år kommundoktorand på halvtid i Göteborgs kommun. Under åren har han följt elever, lärare och skolledningar genom digitaliseringen av skolan. Jag hörde honom första gången på BETT 2011. Då utvärderade han Falkenbergs 1:1 satsning. Både han och kommunen hade då kanske väl stora förväntningar på vilka effekter datorerna skulle få på elevers motivation och skolresultat.

.Nu, 4 år senare är Martin säkert en av Sveriges mest erfarna och kunniga forskare när det kommer till att följa digitaliseringsprocessen i skolan. Han började med att konstatera att datorerna är i skolan för att stanna. Det går inte att vända utvecklingen. Det kan verka trivialt men det måste sägas. Det är först när vi har förstått det som vi kan börja diskutera HUR datorn ska användas och VAD datorerna i klassrummen betyder för undervisningen. Mikael fortsatte med att konstatera att det har hänt massor under de senaste åren. Tänk bara på all administration och dokumentation som vi så självklart sköter via datorn idag. Men det är också så att digitalisering av skolan är en lång process som kräver reflektion och eftertanke. Utmaningarna är många fler än vad man trodde i början. Tekniken, pedagogiken och ämnesinnehållet, allt påverkar undervisningen.

Han hittar också 5 rationella orsaker till lärares motstånd till att undervisa med datorer, tekniken fungerar för dåligt, undervisningen blir inte så mycket bättre att det är värt mödan, läromedel och digitalt material är håller inte måttet och det är inte anpassat efter skolan behov. Dessutom kan lärare vara rädda för att tappa kontrollen över elevernas arbete och yrkeskåren lider av fokusträngsel. 1:1 infördes exempelvis ofta när vi samtidigt fick en ny läroplan.

I den sista artikeln visar Tallvid att elever gör andra saker bakom sina skärmar. Han använder ful- och finsurf och konstaterar att eleverna fortsätter att göra bådadera. De slutar alltså inte att chatta och spela spel på lektionerna med tiden, om nu någon hade trott det. Martin Tallvids kappa, sammanfattning av artiklarna kan du ladda ner som pdf här.

Till sist, hur gick det då för Sollentuna vann de Guldtrappan? Tyvärr, Sundsvall knep trappan och du kan läsa motiveringen här.

 

 

 

 

Educating with Educational Space: Visualizing Spaces of Teaching and Learning

Jag är jättestolt över att medverka i den här publikationen som är resultatet av en kurs i utbildningshistoria i  forskarskolan Historiska medier. Boken är tänkt att användas på lärarutbildningar och som diskussionsunderlag i lärarkollegier.

På forskarskolan hade vi förmånen att bli undervisade av Catherine Burke vid Cambridge University och Ian Grosvenor vid Birmingham University. Båda internationellt erkända forskare i utbildningshistoria. Under senare år har de intresserat sig för rummet och omgivningarna där lärandet sker (educational space). De använder ofta fotografier och andra medier som källor.

Vi fick i uppgift att dokumentera dessa rum för lärande på våra egna skolor med hjälp av fotografier. Resultatet blev 16 case studies som Cathy och Ian tillsammans med vår Kursledare Björn Norlin har sammanställt i antologin. Artiklarnas omfattar högstadie- och gymnasieskolor från Skellefteå i norr till Malmö i söder och med hjälp av fotografierna visar vi vad som sker i skollokaler på ett nytt sätt. Jag refererar några av de intressanta artiklarna på min egen blogg

Ett bra tips till Olweusarbetet
Men för oss lärare i grundskolan tycker jag att Carl Emanuelssons, förstelärare i SO på Saltsjöbadens samskola, undersökning är lite extra användbar. I Space and Photographs : How to Use Photography as an Evaluator in School beskriver han hur eleverna fick i uppdrag att fotografera olika skolmiljöer utifrån begreppen säker, osäker och lärande. Elevernas bilder ger ny kunskap och nya perspektiv på hur eleverna uppfattar skolans lokaler. Carl betonar att det är oerhört viktigt att eleverna får delta aktivt i frågor som rör deras säkerhet och lärande. Med dagens mobiler och teknik är det lätt att låta eleverna ge sig ut i skolan och fotografera toaletter, matsalen klockorna i korridoren eller vad de nu väljer. Fotografierna blir sedan ett underlag till diskussioner på handledningen.

Då industrimat och ultrarent, idag ekologiskt och naturligt

Då, enorma kapprum med handfat. Luftigt och hygieniskt

Nu, inget onödigt utrymme – ett handfat till 800 elever

Nu, eleven serverar sig själv av blodpuddingen

Då, eleven blir vänligt tillfrågad om storleken på portionen

Då, släng inte maten! Ted eller?

Mitt bidrag The dream of a Perfect Lunch: Helenelund School Canteen in 1968 and 2012 är en mer klassiskt utbildningshistorisk studie. Jag utgår från ett bildband från SÖ. Mattanterna som ofta kom direkt från en roll som hemmafruar, skulle professionaliseras. På den tiden var skolmatsalen i allra högsta grad en del av skolans pedagogiska verksamhet. Detta blir tydligt på fotografierna som är tillgängliga via Sollentuna kommunarkiv.

Jag organiserade fotografierna utifrån kategorierna, rummet, hygien och maten och jämförde sedan materialet med fotografier som jag tog i matsalen 2012. Resultatet visar att matsalen idag inte lika självklart är en del av skolans pedagogik. Nu är den mer restauranglik och personalen har inget direkt uppfostringsansvar. Eleverna ses som kunder och de får därmed ett större inflytande både över vad som serveras och hur de kan uppföra sig. Förresten, kan det vara Ted Gärdestad på bild 4?

Digitala läresurser ger ett globalt klassrum

Ulf Jämterud har under flera år föreläst om olika digitala verktyg inom SO-ämnena. Han utgår alltid från öppna lärresurser på Internet. När jag hörde honom här i kommunen 2009 visade han hur man enkelt kan göra olika virtuella studiebesök med hjälp av   webbkameror från olika delar av världen. Det var faktiskt speciellt att sitta i klassrummet med 8b och uppleva när solen gick ned över Kaban under Ramadan.

Nu har jag hört Ulf igen på en IT-dag i Skellefteå. Då var temat det globala och digitala klassrummet och här kommer några av Ulfs tips särskilt till lärare i samhällskunskap och geografi.

Mycket kartprogram blev det förstås. I 360 cities kan man exempelvis zooma in och åka runt i olika städer. Så här ser Drottningsholms slott ut.

Globalis från FN-förbundet är är en interaktiv atlas med mängder av fakta om världen på svenska. Här finns korta översikter över världens länder, statistik som går att sammanställa på olika vis och världskartor med både natur- och kulturgeografisk information med mera. Ett eldorado för alla oss som älskar kartor och lägesbunden information. Google earth är en klassiker som blir allt mer användar- och undervisningsvänlig. Nu finns det t.ex. smarta funktioner som filtrerar information.

Eller varför inte låta eleverna lägga in sin veckopeng på Global rich list för att få lite perspektiv på tillvaron. På global footprint kan man beräkna sitt klimatavtryck.

Gapminder är en annan favorit. Hans Rosling visualiserar förändringar och visar på samband på ett otroligt pedagogiskt sätt. Hans film om den magiska tvättmaskinen är ett måste för alla som är det minsta intresserade av utveckling och globala frågor. Han avlivar också diverse myter om överpopulation och om hur världen har utvecklats de senaste 50 åren. Fattigdomen minskar och många miljoner fler barn överlever sin 5-årsdag i dag jämfört med för 50 år sedan.

Den magiska tvättmaskinen av och med Hans Rosling:

Genusteori förklarar pojkars beteende i klassrummen

Hur förklaras pojkars sämre skolresultat i forskningen. Martin Ingvar menar att pojkar ligger ett år efter flickorna i mognad och att den svenska skolan är inrättad för att passa höpresesterande ensamarbetande flickor ur medelklassen.  Inga Wernersson tror att eftersom pojkar har högre status så anstränger de sig inte lika mycket i skolan. De upprätthåller sin status genom att reproducera en kultur där man ska vara så smart att man inte behöver plugga. Men det förklarar inte att pojkarnas resultat faller mer än flickornas i den senaste PISA undersökningen.

Ett sätt att fördjupa kunskapen är att använda genusteori som förklaringsmodell. Eftersom språket är centralt för skolresultaten börjar vi där. Flera studier bekräftar bilden av att pojkar har ett motstånd mot skolans läs- och skrivundervisning. Gymnasieläraren Nils Larsson visar t.ex.i  sin lic-avhandling “Ett möte mellan två skrivkulturer: några högstadieungdomars syn på och bruk av skrift vid skol- respektive privatskrivande”,  hur privat- och skolskrivande skiljer sig åt bland högstadieungdomar.  Pojkarna i Larssons undersökning uppvisade ett betydligt större motstånd och en mer passiv inställning till skolskrivande än flickorna. Däremot skrev pojkarna gärna och ofta utanför skolan. Ett par förklaringar är att det privata skrivandet var mer kommunikativt och skedde med hjälp av dator och mobiler. Detta att datorer tycks minska motståndet mot skolskrivandet återkommer jag till.

Det verkar alltså som om skolan  inte tar till vara pojkars vardagsskrivande. Dessutom saknas manliga läsande förebilder. Gunilla Molloy menar att pojkarna upprätthåller ett motstånd mot att läsa skönlitteratur som kan förklaras med hjälp av genusteori. Hon tar hjälp av 3 olika teorier Konstruktion av kön, Isärhållandets princip och Manlig hegemoni  (Svenskläraren 1:2014: 16-17).

De genusrelationer som finns utanför skolan speglas nämligen i klassrummet. Att vara pojke respektive flicka handlar då om att konstruera kön med hjälp av olika markörer varav en är att ogilla skönlitteratur. Ett sätt för pojkar att konstruera manlighet är att göra det som flickor inte gör. Skönlitteraturen får en kvinnostämpel och därmed inte bra för dem som vill bli uppfattade som maskulina. Yvonne Hirdman har utvecklat teorin om konstruktionen av kön genom att lägga till isärhållandets princip. Genom att hålla isär vad som är manligt och kvinnligt uppstår en genusarbetsdelning som genomsyrar samhället. I klassrummet grupperar sig pojkar med pojkar och flickor med flickor. Medan flickor läser tar pojkarna avstånd från aktiviteten. Den tredje teorin Manlig hegemoni bygger på att genus också måste kopplas till ett kulturellt sammanhang. Det finns flera olika maskuliniteter och feminiteter. Vita heterosexuella män är då ett exempel på en grupp som dominerar över andra maskulina grupper. I klassrummet kan också den här typen av maktstrukturer uppstå där pojkar i grupp kan förlöjlig feminina aktiviteter som att läsa skönlitteratur. Enligt Gunilla Molloy ger pojkarnas gestaltande av dessa teorier en förklaring till varför det ser ut som det gör i våra klassrum. Hon påpekar också att pojkar konstruerar sin maskulinitet efter manliga förebilder. Läser inte papporna böcker så gör inte sönerna det heller. Vi kanske ska börja där och uppmana alla pappor att läsa skönlitteratur med sina tonårspojkar. Lyssna på Gunilla Molloys föreläsning om pojkar och deras läsning hösten 2013.

ThingLink som IUP

Nu drar vi igång Hld-pedagog igen. Alla på Helenelundsskolan är som vanligt välkomna att dela med sig av sin undervisning, tips och idéer. Vi börjar med den inspirationsföreläsning för kommunens lärare som den brittiske lågstadieläraren Tim Ryland höll i förra veckan. Han presenterade mängder av  kreativa och roliga resurser som t.ex. Padlet,, Panoramanbilder och dataspelen Myst Exile och Epic Citadel. Alla  verktyg finns på hans webbplats.  Men hur proffsig och trevlig Tim och hans kollega än var, är det alltid en utmaning att  försöka göra något vettigt av alla tips i den egna undervisningen, när man är tillbaka på skolan.  Det är ju så mycket annat som kräver vår uppmärksamhet.

Helene visar kollegorna i arbetslag Linden hur ThingLink blir en praktisk och rolig IUP

Helene Brunström gick dock inte att hejda. Trots att hon både tar emot 7:or och höll i en workshop om in- och utlämningsmappar i Google Drive under uppstartsdagarna, hann hon med att utforska ThingLink.. Resursen går ut på att man kan lägga in olika länkar i en bild. Det går att länka till dokument, film, bild eller musik.

Helene tänker sig att resursen kan användas som en plattform för elevers IUP. Eleven väljer en bild i programmet och sedan länkar hen till de matriser i olika ämnen som olika lärare har delat. Bilden med länkarna sparas ned och delas med elevens handledare. Till sist delar man alltihop via google+. Vips har handledaren tillgång till matriser från alla elevens ämnen. Jättebra till utvecklingssamtalen!

Prova ThingLink ni också och berätta hur det går.

Bjarnes bedömningsmatriser i NO med länkad information

Den sista föreläsningen på vårt pedagogiska forum visade Bjarne Hustad upp sitt arbete med bedömningsmatriser i NO för år 5. Han gör dem i GoogleDocs och de fungerar som skriftliga omdömen. Målet är dels att ge eleverna förutsättningar för att förstå vad och hur de blir bedömda, och dels att säkerställa en likvärdig bedömning.

Det finns ju som bekant många olika sätt att kommunicera förutsättningarna för bedömning till eleverna. Bjarne menar att det är viktigt att inte frångå kunskapskravens formuleringar, eftersom det kan leda till vi bedömer andra mål än de som faktiskt föreskrivs i kursplanen. Vi riskerar också att ställa för låga eller för höga krav på elevernas kunskaper. Men en viss konkretisering kan ändå vara nödvändig. Eller rättare sagt kan kunskapskraven kompletteras med exempel ur det aktuella stoffet.

För att hjälpa eleverna att förstå skillnader i olika kunskaspkvaliteter mellan betygen E, C och A använder Bjarne elevexempel som han länkar till matriserna. Just detta att komplettera det digitala dokumentet med länkad information bl.a. om elevens personliga kunskapsutveckling ser Bjarne som en smart lösning. All nödvändig information ryms i ett enda dokument.

När Bjarne sammanställer resultaten i matriserna så konkretiserar han dels kunskapskraven med elevexempel som han tagit från de aktuella elevernas arbete och dels infogar han individuella exempel med hjälp av länkar. Det kan var ett utdrag ur ett prov, en labbrapport eller ett avfotograferat mattetal, ur elevens räknehäfte, som länkas i dokumentet.

Ett problem, som Bjarne brottas med just nu, är att eleverna får se exemplen kopplade till kunskapskraven först i efterhand som delar av en summativ bedömning. Bjarne skulle gärna vilja att elevexemplen redan fanns med presentationen av ett arbetsområde och gav förutsättningarna för bedömningen. Jag undrade om det inte kunde leda till att eleverna helt enkelt lärde sig exemplet för ett visst betyg och sedan redovisade det . Men Bjarne påminde om att ett exempel bara är ett exempel. För att uppnå en viss kunskapskvalitet krävs att eleven kan behärska förmågan i flera olika situationer över tid. Han kände sig också trygg med att hans elever tog del av matrisens innehåll och genom att se många olika exempel på samma kunskapskvalitet så knäckte de tillslut koden och förstod hur olika kunskapskrav skulle uppnås.

Och här kommer länken till exemplet på en matris i biologi som är delad via Google Drive. Vi som jobbar i Sollentuna ska kunna se den med länkar och allt.

Sammanfattningsvis gör Bjarne ett fint utvecklingsarbete här på skolan som vi alla skulle ha stor nytta av. Men hur sprider vi det bäst? Med hjälp av frivilliga som jobbar i grupper på konferenstid? Eller kanske styra över mot ett ämnesdidaktiskt fokus och låta ämneslag jobba fram gemensamma matriser med elevexempel kopplade både till kunskapskravens ämnesinnehåll och dess ämnesspecifika förmågor. Så hur går vi vidare och gör bedömningsmatriserna till ett samarbetsprojekt för hela skolan? Förslag mottages tacksamt!

Vill ni se mer av Bjarne? Lyssna på hans föreläsning på SETT onsdag 7 maj i Sollentunas föreläsningssal. Hela programmet finns här

 

 

Pedagogiskt forum med Steamboat Springs, datas roll i lärprocessen och matriser i NO

På vårt pedagogiska forum har skolans lärare möjlighet att visa upp goda exempel och idéer för kollegorna. Igår föreläste Eva Grundell, Hans Strömbergoch Bjarne Hustad.

Eva informerade om årets utbyte med Steamboat Springs i Colorado. Utbytet med elever från år 8 har pågått i 20 år och har varit oerhört populärt och uppskattat. De svenska eleverna åker till USA och stannar i 3 veckor och sedan kommer amerikanerna till oss. De håller föredrag och umgås med våra ungdomar. Eldsjälarna Eva Grundell och Görel Hedén har år efter år gjort ett jättearbete med att söka stipendier, intervjua elever och hitta lärare som är beredda att följa med eleverna till USA. Men nu är det slut. Eva och Görel har inte möjlighet att fortsätta utan projektet kommer att läggas ner. De kan dock vara stolta över att  sammanlagt 236 ungdomar både fick ett minne och vänner för livet. Och ett stort TACK från alla oss på Helenelundsskolan som genom åren har haft glädje av utbytet på olika sätt.

Sedan var det Hasses tur att dela med sig av ett projekt som hans förra skola hade jobbat med. Det påminde om en learning study. Hela arbetslaget hade som mål att studera hur elever utvecklade förmågan att resonera. Detta gjordes bl.a. genom att studera enskilda elever, under lång tid, för att få syn på deras lärprocess. En utgångspunkt i projektet var att lärarna reflekterade över hur olika data, som skolan hade att hantera, kunde relateras till elevers lärande. Hasse lät oss prova att placera in olika dokument under förutsättningar, processer eller resultat. Det låter enkelt men vi blev snabbt på det klara med att en LPP, ett schema eller en bedömningsmatris kunde ses på flera olika sätt.

Till sist pratade Bjarne om matriser i NO, men det får bli nästa inlägg.

 

IT på en internationell skola i Tokyo

Som den lycklige pedagogpristagare jag är, kunde jag ta med mig dottern och bege mig till den uppåtgående solens rike och Tokyo. Det blev en minnesvärd resa på många sätt. Japan är helt fantastiskt och eftersom vi hälsade på Amie och Lars Kronblad, som är bosatta i Tokyo, fick vi en god inblick i landets kultur och vardagsliv. Vi hade dessutom tur och fick uppleva Sakura.  Alla Tokyos körsbärsträd slår ut på samma gång och japanerna går man ur huse för att fira vårens ankomst.

 

Det blev också tid för ett skolbesök, nämligen på International School of Sacred Heart, en amerikansk flickskola. Skolan har en mycket informativ webbplats där man t.ex. kan titta på olika typer av måldokument. Deras kursplan tycks inte skilja sig särskilt mycket från vår. Men skolan delar upp kunskapskraven i mindre delar, de står överallt på väggarna och för varje lektion finns mål. Detta kan kännas lite främmande för oss. Men det blir också tydligt ur vilken tradition John Hattie och hans synliga lärande kommer. Lärarna undervisar, som vanligt är i USA, bara i ett par årskurser. Eleverna byter alltså lärare varje år. Den lärare jag träffade undervisade exempelvis i social studies år 5 och 8. Kanske är det därför han hade en så välorganiserad lärplattform för sina elever. Hela skolan använde open source verktyget Moodle. Eleverna loggade in på plattformen och där låg lektionsplaneringar, material, läxor etc samlat. Plattformen kombinerades sedan med Google Drive. Eleverna delade dokument och hade inlämningsmappar på ett sätt som liknade vårt. Skolan använde också ett flertal olika IT-baserade verktyg. Skolans elever har t.ex. deltagit i en global debatt med hjälp av voicethread.

Fredrik Karlsson SO-lärare från Helsingborg har för övrigt skrivit en långt och informativt inlägg om lärplattformen Moodle här.

IKT och informationskunskap som eget skolämne

Fuji san vakar över Tokyo

En stor skillnad mellan deras och vår användning av IT i skolan var att bibliotekskunskap och IKT var ett eget ämne, kallat Media. Det följer eleverna från år 1 till år 7 med 1 timme i veckan. I Junior School handlade det mest om att vänja barnen att använda biblioteket och komma igång med att låna och läsa böcker. Men i Middle School blev det mer av systematisk bibliotekskunskap, t.ex. om hur man söker i kataloger och källkritik. Dessutom blev utbildningen i IKT mer målinriktad. I år 5 har eleverna 2 timmar media i veckan, eftersom de då lär sig lärplattformen Moodle och Google Drive. De förbereder sig nämligen inför att få en egen dator. När datorerna delas ut i år 7 har alla elever alltså utbildats både i hur man söker information, i källkritik och i hur verktygen används. I år 8 upphör också ämnet på schemat. Om vi hade det här systemet skulle alltså eleverna vara ”IT-kompetenta” när de kom till högstadiet. En positiv  bieffekt är ju också att IKT redan från början utgår från elevernas lärande och att hela skolan får samma utbildning.

Lärare utbildar varandra i it

lyder rubriken på tidningen Skolvärldens senaste inslag på deras webbTV. I inslaget berättar jag lite kort om vikten av att lärare samarbetar för att skolans it-satsningar ska lyckas. Inslaget kan du titta på här. Skolvärlden ville egentligen intervjua mig om hur jag har arbetat med historiska rollspel i undervisningen. Men tyvärr ville jag inte prata så mycket om det, eftersom det senaste projektet omfattar en forskningstudie med en massa elever som jag inte undervisade och som behöver vara så anonyma som möjligt. Därför blir inslaget lite väl kortfattat. Men vill ni veta mer om hur man kan göra den här typen av uppgifter rekommenderar jag bloggen Ikt och sen då. Där både jag och Anna Lotta Elg skriver om hur vi har arbetat med olika projekt. Läs förstås också Lars Santelius Northeimdgböckerna

För att återgå till vikten av att lärare samarbetar kring olika it-projekt så har Omvärldsbloggen just dragit i gång ett projekt om hur det utvidgade kollegiet fungerar på och utanför nätet. Dessutom har samma blogg en intressant artikel om hur man tänker i Danmark just nu. Där tycks de inte väja för att it i skolan omfattar en lång och komplex förändringsprocess. Just lärares möjlighet till samtal om hur it används bäst lyfts fram som http://tgwb.org/buy-cialis-online/ en nyckelfaktor tillsammans med tillgången på bra digitala läromedel.

Just nu tycker jag att olika sociala nätverk fullständigt svämmar över av tips om olika appar och program som kan användas i olika pedagogiska sammanhang, främst för att presentera kunskap. Det är verkligen bara att googla om man vill veta mer om något verktyg. Det är en fantastisk resurs, men om jag fick önska skulle jag vilja ha ett större fokus på ämnesdidaktiska frågor. Ibland läser jag exempelvis den här trevliga webbsidan om brittisk historieundervisning. Tänk om ämneslärare tillsammans kunde utveckla våra ämnesföreningars hemsidor på ett liknande sätt. Historielärarnas förening ser ut så här idag. Ansatsen finns men det krävs förstås ett större engagemang från många fler lärare.

 

 

Active Board och Google Apps hos Anki och Greger – kompetensutveckling del 2

Greger Ravik är förstelärare och väldigt duktig på att integrera it i sin undervisning

Anki och Greger från arbetslag Tallen och mellanstadiet höll utbildningar i Google Apps och i Active Board på kompetensutvecklingsdagen den 3:e februari. De ville anpassa utbildningen efter lärarnas önskemål och behov. Dels snappade de upp synpunkter i förväg och dels plockade de upp frågor och önskemål vid deras gemensamma introduktion. Gruppen hamnade direkt i frågor kring grundläggande kunskaper om hur man speglar dataskärmen på projektorn och tankar kring hur man kan mappa i GoogleDrive. Båda två pratade och pratade, visade och visade. Efter någon timme hade deltagarna kommit igång och alla visste hur basfunktionerna fungerade. Vikten av att alla i personalen faktiskt behärskar de funktioner som numera ingår i vårt arbete är något som Anki och jag ofta diskuterar i vårt jobb som skolans ikt-inspiratörer. Nu kände både Greger och Anki att de hade lyckats.

Anki Gustafsson är skolans proffs på ActiveBoard och ikt-inspiratör

Då var de dags att dela på sig. Greger fortsatte med GoogleDrive och Anki övergick till Active Inspire. Alla klassrum från F-6 har ActiveBoards, men de används olika mycket. Därför var Ankis mål för dagen att få igång alla och visa på möjligheter. ”Man är alltid lite orolig för att inte ge rätt saker”, konstaterade Anki, men det blev faktiskt jättebra. Alla kom igång med att göra egna lektioner. Men hur går ni vidare nu då? Anki berättade att Anders Hälltorp redan har fortsatt att hjälpa förskoleklasserna med tekniken. Dessutom är alla välkomna att fråga Anki. Hon har också massvis med färdiga lektioner till ActiveBoard, dels på stickor och dels på vår gamla budgetlagring som vi når via de stationära datorerna.