Genusteori förklarar pojkars beteende i klassrummen

Hur förklaras pojkars sämre skolresultat i forskningen. Martin Ingvar menar att pojkar ligger ett år efter flickorna i mognad och att den svenska skolan är inrättad för att passa höpresesterande ensamarbetande flickor ur medelklassen.  Inga Wernersson tror att eftersom pojkar har högre status så anstränger de sig inte lika mycket i skolan. De upprätthåller sin status genom att reproducera en kultur där man ska vara så smart att man inte behöver plugga. Men det förklarar inte att pojkarnas resultat faller mer än flickornas i den senaste PISA undersökningen.

Ett sätt att fördjupa kunskapen är att använda genusteori som förklaringsmodell. Eftersom språket är centralt för skolresultaten börjar vi där. Flera studier bekräftar bilden av att pojkar har ett motstånd mot skolans läs- och skrivundervisning. Gymnasieläraren Nils Larsson visar t.ex.i  sin lic-avhandling “Ett möte mellan två skrivkulturer: några högstadieungdomars syn på och bruk av skrift vid skol- respektive privatskrivande”,  hur privat- och skolskrivande skiljer sig åt bland högstadieungdomar.  Pojkarna i Larssons undersökning uppvisade ett betydligt större motstånd och en mer passiv inställning till skolskrivande än flickorna. Däremot skrev pojkarna gärna och ofta utanför skolan. Ett par förklaringar är att det privata skrivandet var mer kommunikativt och skedde med hjälp av dator och mobiler. Detta att datorer tycks minska motståndet mot skolskrivandet återkommer jag till.

Det verkar alltså som om skolan  inte tar till vara pojkars vardagsskrivande. Dessutom saknas manliga läsande förebilderGunilla Molloy menar att pojkarna upprätthåller ett motstånd mot att läsa skönlitteratur som kan förklaras med hjälp av genusteori. Hon tar hjälp av 3 olika teorier Konstruktion av kön, Isärhållandets princip och Manlig hegemoni  (Svenskläraren 1:2014: 16-17).

De genusrelationer som finns utanför skolan speglas nämligen i klassrummet. Att vara pojke respektive flicka handlar då om att konstruera kön med hjälp av olika markörer varav en är att ogilla skönlitteratur. Ett sätt för pojkar att konstruera manlighet är att göra det som flickor inte gör. Skönlitteraturen får en kvinnostämpel och därmed inte bra för dem som vill bli uppfattade som maskulina. Yvonne Hirdman har utvecklat teorin om konstruktionen av kön genom att lägga till isärhållandets princip. Genom att hålla isär vad som är manligt och kvinnligt uppstår en genusarbetsdelning som genomsyrar samhället. I klassrummet grupperar sig pojkar med pojkar och flickor med flickor. Medan flickor läser tar pojkarna avstånd från aktiviteten. Den tredje teorin Manlig hegemoni bygger på att genus också måste kopplas till ett kulturellt sammanhang. Det finns flera olika maskuliniteter och feminiteter. Vita heterosexuella män är då ett exempel på en grupp som dominerar över andra maskulina grupper. I klassrummet kan också den här typen av maktstrukturer uppstå där pojkar i grupp kan förlöjlig feminina aktiviteter som att läsa skönlitteratur. Enligt Gunilla Molloy ger pojkarnas gestaltande av dessa teorier en förklaring till varför det ser ut som det gör i våra klassrum. Hon påpekar också att pojkar konstruerar sin maskulinitet efter manliga förebilder. Läser inte papporna böcker så gör inte sönerna det heller. Vi kanske ska börja där och uppmana alla pappor att läsa skönlitteratur med sina tonårspojkar. Lyssna på Gunilla Molloys föreläsning om pojkar och deras läsning hösten 2013.

Annonser