Kategoriarkiv: Svenska

Webbstjärnan 2015 på hld

Skoltävlingen Webbstjärnan, som utser Sveriges bästa webbplatser, är inne på upploppet. Den spännande gallringsprocessen pågår fram till mitten av april och sedan följer final och prisutdelning. Helenlundsskolan har haft tävlingsbidrag varje år sedan 2010 och det är alltid spännande att se hur det går.

I år representeras skolan av flera fina bidrag från högstadiet. I år 7 tävlar litteraturbloggarna: Annikas kometer, Annikas stjärnorBumbibjörnarna, och Gullungarna. Dessutom tävlar 7C och 7B med bloggen, Historien skrivs nu!, där eleverna resonerar om vad framtidens historia kommer att innehålla.

År 9 har representeras av tre litteraturbloggar dels, Annikas demoner och Annikas änglar och dels Carinas änglar, en fin bokblogg som utgår från Romanen No och jag av Delphine de Vigan. som handlar om en ung uteliggare i Paris. Carina låter eleverna tolka och koppla möta Karin Boyes diktning till No och jag.

Har vi någon chans då? Nja, både Annika och jag toppar visserligen våra tävlingsbidrag med elevfilmer nu på slutet, men konkurrensen är mördande i genren klassbloggar i ämnet svenska. Carinas bidrag ryker dessvärre om hon inte kompletterar sin omsida nu på en gång :).

Annonser

Scrolla bland våra elevbloggar

En workshop på vår kompetensutvecklingsdag den 3:e februari handlade om bloggar i Undervisningen. De flesta som deltog hade redan egna bloggar, men de ville fräscha upp sina kunskaper och få nya tips och inspiration. Här har jag försökt samla några aktuella bloggar där högstadieelever publicerar arbeten av olika slag.  Jag har säkert inte fått med alla och dessutom finns det ju flera klassbloggar på låg- och mellanstadiet. Skicka länken till mig om de är offentliga och ni vill dela. Ett par ligger redan i sidpanelen till höger som exempelvis Tallens ambitiösa klassblogg.

Annikas stjärnskribenter
Anitas blogg i svenska
Carinas pärlor
Cissis änglar
Jannicas svenskblogg
Spelhålan

 

 

En liten karamell till skolans svensklärare

Vi svensklärare brukar inte använda så mycket läroböcker i undervisningen. Ofta bygger vi den kring skönlitteratur och olika facktexter och sedan knåpar vi ihop uppgifter själva. Kanske är det därför som Anna Karin Olssons egenhändigt gjorda digitala svenskbok känns så självklar. Den är fantastiskt ambitiös och välgjord. Jag tycker också att den är ett fint exempel på att det inte är tekniken som driver lärandet utan tekniken ska underordnas pedagogiken. Låt er inspireras av Anna Karins idéer och länka till era egna bloggar.

Tipset om Anna Karins fina blogg fick jag för övrigt av Joakim Vollert, IT-pedagog i Trosa. Han driver förstås också en mycket läsvärd skolblogg, nämligen Trosapedagogerna

Lärarnas guide till sociala medier – ett vårtips från matte och no bloggen

Ett vårtips till ett ämnesintegrerat arbete NO, teknik, svenska. Helena Kvarnsell på Björknässkolan i Nacka lät sina 7:or skriva guider till olika sociala medier. Jättebra blev det. Titta själv! Den snygga layouten på presentationerna verkar Helena ha hittat på slideshare.net, ett socialt medium där man lägger upp och delar presentationer. Sedan har eleverna fått skapa sitt eget innehåll.

Passa också på att titta in på Skolverkets Kolla källan wiki. Där finns en massa bra tips på det mesta som rör källkritik, bl.a. guider till hur sociala medier fungerar.

Till sist; ta en promenad i vårsolen bort till SETT-mässan och tanka lite inspiration.

 

Grammatikglädje!

Nu har arbetet med sexornas grammatikblogg börjat komma igång på allvar. Just nu börjar grupperna bli färdiga med sina kreativa texter om de olika ordklasserna, och de publiceras efterhand. Vissa grupper har även kommit igång med sina ordklassfilmer, och tanken är att filmerna ska vara helt färdiga och läggas upp på bloggen nästa vecka. Därefter tillkommer även elevernas egna ordklassövningar. Ta er en titt!

…och jag klipper även in ett inlägg från min privata blogg som handlar om just detta arbete:

Grammatikglädje

Okej, jag gissar att jag skrämde bort en och annan nu. Grammatik och glädje i ett och samma ord – vad är detta för galen människa? Eller är det jag som är fördomsfull nu, som tror att folk flyr som skrämda fåglar när ordet ”grammatik” nämns?

Vissa tycker att grammatikundervisning inte riktigt hör hemma i skolan längre. Att det är lite gammaldags, liksom, och att barns skrivarglädje snarare dödas av grammatikundervisning än tvärtom. Man minns ju de tradiga tyska verben som ändå aldrig fastnade, och allt det där.

Men hörnini som eventuellt har dessa svarta tankar om grammatik, då ska jag tala om ett och annat. Du läser just nu en blogg. En blogg består av text. Och text består av grammatik! Och precis det som avgör om du tycker att en text är bra, intressant, spännande, rörig, skitdålig eller bara trist i största allmänhet – det har med grammatik att göra. Ordval, meningsbyggnad, flyt – eller kort och gott: språklig medvetenhet. En god skribent tänker förstås inte hela tiden på att ”nu passar det nog bra med ett tidsadverbial här!” eller ”oj, nu blev det väldigt många bisatser i det där stycket”, men det är den språkliga medvetenheten som ligger bakom den goda skribentens fantastiska texter. Så är det.

Och självklart går det att träna på att bli en bättre skribent. Ett sätt är genom rätt sorts grammatikundervisning i skolan, vilket jag försöker mig på precis just nu.

Grammatikglädje, det pågår i mitt klassrum om dagarna för tillfället. Nä, okej, jag säger inte att alla är totalt begeistrade – men jag har då aldrig varit med om så många händer i luften samtidigt som under dessa lektioner. Så fort någon har förstått, så vill hen på studs visa att hen kan! Och det är häftigt när poletten ramlar ner – och när någon inser att shit, två så små ord som ”när” och ”men” kan vara skillnaden mellan en huvudsats och en bisats – och väljer jag ”när”, ja, då kan den här satsen inte fungera som en egen mening längre. Hello, vilken insikt! För tro mig, det finns elever som inte per automatik bara skriver rätt, utan som absolut skulle kunna tänka sig att sätta punkt efter en bisats, det vill säga en ofullständig och ej självbärande mening:

”När jag gick på bio.”

Det går ju inte.

Igår berättade jag för mina sexor att de ska få göra en alldeles egen grammatikblogg. De ska i grupper om fyra få skriva egna faktatexter om en ordklass var, de ska få göra en egen film för att illustrera denna ordklass på ett lustfyllt sätt och de ska få producera egna grammatikövningar till de andra i klassen. När jag berättade detta skrek många elever rakt ut. Av glädje.

Självklart var det bloggandet och filmandet och det fria kreativa arbetet som de gick igång på allra mest – men de tycker även att ämnet är intressant och spänningen när vi skulle lotta ut de olika ordklasserna var olidlig. Det är lite kittlande, detta med grammatik. För de ”redan invigda” finns möjlighet till totalt meganörderi, och för de som tycker att ordklasser – och ofta även skrivande överlag – är svårt är detta ett ypperligt tillfälle att verkligen förstå. Och de allra flesta, skulle jag vilja påstå, vill faktiskt förstå.

…och jag måste tillägga att även helt vanliga, icke webbaserade övningar à la ”stryka under olika ordklasser i en klasskamrats skräckberättelse” får många elever att gå igång totalt. I fredags, när jag tre minuter innan lektionens slut bad eleverna att packa ihop, fick jag först inte tyst på dem, och när jag då istället gick fram till ett av borden för att avsluta deras livliga diskussion om adverb fick jag ett högljutt ”NEEEEJ!!! Inte redan!!” till svar.

Ännu ett tvättäkta teacher hallelujah moment.

Läraryrket när det är som bäst

Nedan följer ett blogginlägg som ursprungligen kommer från min, Sannas, privata blogg. Vissa privata inslag, men det bjussar jag på – och kanske kunde dessa reflektioner och denna, tja, hyllning till vårt yrke passa även här?

***

Jag hade en fantastisk svensklektion idag. Och det var inte bara en svensklektion, utan en grammatiklektion.

De allra flesta får rysningar när de hör ordet grammatik, eller inte ens det – de blir bara totalt uttråkade, suckar djupt och stänger av öronen. Den enda gången jag möts av högljudda ”neeeeeeej!!!” i början av lektioner, det är just när jag yttrar ordet ”grammatik”. Inte särskilt peppande, varken för mig eller för eleverna. Men sedan, när eleverna väl börjar förstå tjusningen, när poletten trillat ner och de plötsligt, utan att de själva ens fattar hur det gick till, sitter och för ivriga diskussioner om det där verkligen är ett adverb medan de engagerat plockar ut ordklasser ur några andra elevers text – då får jag riktiga lyckorusningar i magen.

Det är då jag känner att jag trots allt har valt rätt yrke. Något som är lätt att glömma ibland, när man dränks i administrativt arbete och andra måsten. Det gäller att dels lära sig prioritera, men även att stanna upp  ibland och iaktta alla de bra saker som arbetet innebär. Lyckade lektioner, till exempel. Fantastiska möten med människor, med barn och ungdomar, som helt plötsligt förstår vad ordklasser är och varför det är så himla bra att känna till hur de används. Det är häftigt.

När jag gick i högstadiet ville jag bli högstadielärare. Jag tyckte att det fanns så mycket viktigt att ta tag i bland elever i just den åldern, och eftersom jag var en sådan som ”flöt lite ovanpå”, som inte riktigt hittade min plats som ”högstadieelev”, utan som redan (tyckte i alla fall jag) befann mig bortom det där tonårstjafset med att vilja passa in och göra sig till – så iakttog jag mycket hur arbetet fungerade, studerade lektionsupplägg och funderade på hur jag skulle bemöta de där tonåringarna (inklusive en sådan som jag).

Jag hade en otroligt bra språklärare i högstadiet och tack vare henne lärde jag mig väldigt mycket tyska. Svenska hade jag redan ett stort intresse för, skriva började jag göra som femåring, men i högstadiet väcktes mitt språkintresse på allvar (och för en grammatiknörd är tyska rena guldgruvan…). Sedan bör väl tilläggas att jag dessutom var djupt förälskad i min språklärare, vilket förstås bidrog en del. Såhär i efterhand kan jag dock se att det var en blandning mellan förälskelse och att jag såg upp till att hon var så himla duktig – både på språket och att lära ut det. 

Jag hade lätt för att lära mig, och jag kände mig alltid sedd och utmanad att ta mig vidare till nästa nivå, både av min språklärare och av flera andra lärare i högstadiet. Och det är något jag har tagit med mig och funderar mycket på nu – hur jag ska bekräfta och utmana de elever som har väldigt lätt för att uttrycka sig både muntligt och skriftligt, som tycker att språk är roligt och som befinner sig på en högre nivå. Att ge mycket tid till elever som inte riktigt hänger med, som tycker det är svårt att skriva eller läsa och som lätt tappar fokus, det är en självklarhet och ett måste, men det får inte bli så att de högpresterande eleverna lämnas åt sitt öde och förväntas klara sig själva.

Det är onekligen en av läraryrkets stora utmaningar: Individanpassningen, att räcka till för varenda individ varje sekund.

…men det är ju även där de finaste och roligaste stunderna finns – de gånger det händer att man har alla med sig på tåget, åtminstone i någorlunda stor utsträckning. Och det var just det som hände idag, när de gruppvis först genom att lägga till adjektiv och adverb fick utveckla tråkiga, platta texter utifrån olika genrer eller teman, och de sedan satt och hjälptes åt med att stryka under alla ordklasser i kompisarnas texter med olika färger. Det var ett engagemang och ett fokus som hette duga, de diskuterade med varandra och ställde tusen frågor – allt för att verkligen förstå hur texterna, språket och dess beståndsdelar fungerar och hänger ihop: Ordklasser – grammatik – är inte bara ett nödvändigt ont eller meningslös skolkunskap, det handlar om språklig medvetenhet och att kunna uttrycka sig på nya sätt som fångar mottagaren.

Som jag har sagt förut: Att vara lärare innebär att jobba skiten ur sig själv varje dag, och många av de måsten vi har på vårt bord känns varken inspirerande eller nödvändiga för vår egen eller elevernas utveckling. Tyvärr. Men om vi prioriterar och fokuserar på de två saker som jag identifierade redan som högstadieelev, nämligen mötet med och möjligheten att påverka människor, i kombination med ständig fördjupning i vårt ämne – det som är vårt stora intresse – då är läraryrket rätt fantastiskt.