Etikettarkiv: Grammatikbloggen

Grammatikglädje!

Nu har arbetet med sexornas grammatikblogg börjat komma igång på allvar. Just nu börjar grupperna bli färdiga med sina kreativa texter om de olika ordklasserna, och de publiceras efterhand. Vissa grupper har även kommit igång med sina ordklassfilmer, och tanken är att filmerna ska vara helt färdiga och läggas upp på bloggen nästa vecka. Därefter tillkommer även elevernas egna ordklassövningar. Ta er en titt!

…och jag klipper även in ett inlägg från min privata blogg som handlar om just detta arbete:

Grammatikglädje

Okej, jag gissar att jag skrämde bort en och annan nu. Grammatik och glädje i ett och samma ord – vad är detta för galen människa? Eller är det jag som är fördomsfull nu, som tror att folk flyr som skrämda fåglar när ordet ”grammatik” nämns?

Vissa tycker att grammatikundervisning inte riktigt hör hemma i skolan längre. Att det är lite gammaldags, liksom, och att barns skrivarglädje snarare dödas av grammatikundervisning än tvärtom. Man minns ju de tradiga tyska verben som ändå aldrig fastnade, och allt det där.

Men hörnini som eventuellt har dessa svarta tankar om grammatik, då ska jag tala om ett och annat. Du läser just nu en blogg. En blogg består av text. Och text består av grammatik! Och precis det som avgör om du tycker att en text är bra, intressant, spännande, rörig, skitdålig eller bara trist i största allmänhet – det har med grammatik att göra. Ordval, meningsbyggnad, flyt – eller kort och gott: språklig medvetenhet. En god skribent tänker förstås inte hela tiden på att ”nu passar det nog bra med ett tidsadverbial här!” eller ”oj, nu blev det väldigt många bisatser i det där stycket”, men det är den språkliga medvetenheten som ligger bakom den goda skribentens fantastiska texter. Så är det.

Och självklart går det att träna på att bli en bättre skribent. Ett sätt är genom rätt sorts grammatikundervisning i skolan, vilket jag försöker mig på precis just nu.

Grammatikglädje, det pågår i mitt klassrum om dagarna för tillfället. Nä, okej, jag säger inte att alla är totalt begeistrade – men jag har då aldrig varit med om så många händer i luften samtidigt som under dessa lektioner. Så fort någon har förstått, så vill hen på studs visa att hen kan! Och det är häftigt när poletten ramlar ner – och när någon inser att shit, två så små ord som ”när” och ”men” kan vara skillnaden mellan en huvudsats och en bisats – och väljer jag ”när”, ja, då kan den här satsen inte fungera som en egen mening längre. Hello, vilken insikt! För tro mig, det finns elever som inte per automatik bara skriver rätt, utan som absolut skulle kunna tänka sig att sätta punkt efter en bisats, det vill säga en ofullständig och ej självbärande mening:

”När jag gick på bio.”

Det går ju inte.

Igår berättade jag för mina sexor att de ska få göra en alldeles egen grammatikblogg. De ska i grupper om fyra få skriva egna faktatexter om en ordklass var, de ska få göra en egen film för att illustrera denna ordklass på ett lustfyllt sätt och de ska få producera egna grammatikövningar till de andra i klassen. När jag berättade detta skrek många elever rakt ut. Av glädje.

Självklart var det bloggandet och filmandet och det fria kreativa arbetet som de gick igång på allra mest – men de tycker även att ämnet är intressant och spänningen när vi skulle lotta ut de olika ordklasserna var olidlig. Det är lite kittlande, detta med grammatik. För de ”redan invigda” finns möjlighet till totalt meganörderi, och för de som tycker att ordklasser – och ofta även skrivande överlag – är svårt är detta ett ypperligt tillfälle att verkligen förstå. Och de allra flesta, skulle jag vilja påstå, vill faktiskt förstå.

…och jag måste tillägga att även helt vanliga, icke webbaserade övningar à la ”stryka under olika ordklasser i en klasskamrats skräckberättelse” får många elever att gå igång totalt. I fredags, när jag tre minuter innan lektionens slut bad eleverna att packa ihop, fick jag först inte tyst på dem, och när jag då istället gick fram till ett av borden för att avsluta deras livliga diskussion om adverb fick jag ett högljutt ”NEEEEJ!!! Inte redan!!” till svar.

Ännu ett tvättäkta teacher hallelujah moment.